sportarbettan

det finns inte mycket som går min väg just nu. jag är bara trött på det mesta. jag vill inte vara här på detta dårhus. de har gjort allt värdelöst. nu får man fler danska samtal än svenska. det är inget som jag tycker är roligt.

allt är stress. man stressar på jobb, när man kommer hem är man uppe i 190. jag har svårt att bara slappna av. Jag vill bara vara ledig ett tag så jag kan få landa. bara få vara.

jag är ganska duktig och tränar 3 till 4 gånger i veckan. inte för jag märker något av det mer än att jag har fått bättre kondis. från och med idag är det slut med coca cola, godis och skitmat. nu är jag trött på att vara fet. nu vill jag gå ner 30kg. jag kan fortsätta drömma. jag har inte den karaktären. jag gillar god mat för mycket men jag kan dra ner på sötsaker. inte för att jag äter det så mycket men det blir lite coca och det är en bov.

känns som allt skit bara händer mig. varför kan inte allt bara gå min väg någon gång??

i lördags var Patricia för första gången på bio. vi såg Upp. den var bra. Hon satt som en ängel i sin stol och åt popcorn och drack cola. hon gillade det. Hon börjar bli stora flickan. bara man tittar på henne undrar man var tiden tagit vägen. Hon är lång och det kommer så härliga kommentarer på henne. hon kan reta gallfeber på mig och när det har nått en viss punkt så höjer mamma rösten lite. då säger hon men mamma inte bli arg nu. då kan jag inget annat än le.

igår när jag skulle gå in till styrkan tränade småpojkar fotboll. Tränaren där var M. tänk att man fortfarande efter så många år kan känna något, eller så är det för att det aldrig blev som jag ville som jag reagerar. Inte så roligt och komma gående där i träningskläder. när träningen var slut fick jag min torsdagsdos. inte många som fattar...