sportarbettan

och jag ska stänga då sitter jag här själv. då brukar det bli blogg. jag har inte så mycket att berätta. eller jo jag har mycket men inte något jag skulle få för mig att ta här.

vissa saker blir som de blir på grund av hur man har gjort för början. men det är inte så lätt att inse sanningen. vissa människor är inte skapta till vissa saker. bara att inse..

jag vet vad jag vill men om det blir så det vet man inte.

otroligt att man kan sakna en människa så mycket. fattar inte det.

känns som de enda gångerna jag skriver blogg är när jag jobbar sent och sitter själv över lunchen. idag slutar man 18,00. det är inte roligt med så är tiderna. inte mycket man kan göra mer än byta jobb.  jag har inte så mycket att skriva om. vissa saker och tinger skriver jag inte om. så är det bara. då kan det verka som det enda bekymmerna i min värld är mitt jobb. jag har så mycket mer som jag skulle kunna gnälla på, men jag är inte den om lämnar ut för mycket om mig själv. det är sådan jag är. men jag som alla andra har också saker som inte fungerar. sådant är livet.

nu vill jag att det ska bli jul så jag kan få vara hemma lite. jag är så trött på detta. jag måste ha semester. jag behöver bara krama och pussa min dotter. hon är mitt allt. vad skulle jag göra utan henne??